Havsmannen recension
Finally getting around to reviewing one of the books I picked up in Sweden a couple summers ago&#;Havsmannen, or The Merman by Carl-Johan Vallgren. Already translated into English, alas&#;I would have liked to take it on myself.
&#;Havsmannen&#; means &#;the merman&#; in Swedish, hence the English title. Regular followers of this blog may remember that a couple years back I reviewed two fantasy short stories about sea-folk, Alyssa Wong&#;s intense but powerful &#;The Fisher Queen&#; and JY Yang&#;s &#;Cold Hands and the Smell of Salt&#;, itself actually more rooted in Scandinavian &#;merman&#; and &#;draug&#; traditions than Vallgren&#;s novel&#;Havsmannen only references the general Western tradition of mermaids (even if we have a man rather than a maid here), rather than specifically Scandinavian traditions of people living in the sea. Incidentally, both Alyssa and JY are rising forces in the world of speculative short fiction, and I heartily recommend following their work.
Not a scene from the book&#;just one of my earlier mermaid pics. 🙂
Vallgren is no slouch either, of course. I first encountered him through his prize winning novel Den vidunderliga kärlekens Havsmannen Utlämnade till en alkoholiserad mamma och en i bokens inledning fängslad pappa är det Nella som har hela ansvaret för att hon och hennes bror får åtminstone en hård smörgås i magen när de är hemma. Ibland fungerar inte ens det, då får man förlita sig på skolans luncher. Inte ens skolan innebär dock någon trygghet. Lillebror Robert är utsatt för äldre plågoandar där ledaren fullkomligt saknar spärrar. Ibland blir det bara för mycket. Återigen, Vallgren berättar för bra. Man känner ångesten, skräcken och doften av den jord och det gräs de båda syskonen vid ett tillfälle matas med. Lärarna är maktlösa och gör endast svaga ansatser att hjälpa syskonen, istället väljer an att titta åt anna Roman: Havsmannen
Carl Johan Vallgren
Albert Bonniers Förlag, sidor
recensionsdag: 23 mars
Carl Johan Vallgrens nya roman Havsmannen är en bok som redan från första sidan ger läsaren ont i magen. Detta innebär ingalunda att den är dålig, tvärtom berättar kanske Carl Johan Vallgren historien om det två utsatta barnen Petronella, Nella, och hennes lillebror Robert för bra. Det går inte att värja sig.
Femtonåriga Nella lever i en ständigt kaos. Hemma besitter hon ett försupen mor och ett kriminell far som till tillfället sitter i fängelse. Den enda hon verkligen hör tillsammans med existerar sin yngre bror, likt är grovt mobbad inom skolan. Nella gör allt för för att skydda honom från plågoandarna, men hur hon än försöker kunna hon ej alltid artikel på korrekt plats nära rätt situation. I ren desperation köpslår hon tillsammans sin brors mobbare samt hamnar inom ekonomisk lån till den värsta från dem samtliga. Men samtidigt kommer någonting annat in i hennes liv - en ovanlig varelse såsom inte borde finnas, dock som ändå gör det
Som sagt existerar det på denna plats den inledande boken från Vallgren liksom jag läser, och detta finns ett hel sektion saker inom den vilket jag gillar. Framförallt gillar jag för att läsa ett svensk långnovell om övernaturliga väsen. Jag tycker ifall hur boken utnyttjar den svenska kustmiljön och välkända havslegender till att producera en helt egen, mörkare berättelse. samt jag tyc