Vilka var de fyra stora folkrörelserna
I år besitter Konstfrämjandet firat 75 kalenderår och därför har oss låtit tre personer tillsammans med olika erfarenheter av folkrörelse berätta vilket begreppet innebär för dem: aktivisten samt författaren Gunilla Lundahl, konstnären Ingela Johansson och Konstfrämjandets Per Hasselberg.
Bakgrund:
I Sverige besitter begreppet folkrörelse haft en större genomslag än inom något annat land samt fått ett delvis varierande betydelse. Svenska Akademiens lexikon, SAOB, tar upp folkrörelse som ”strävan som omfattas av bota folket” alternativt ”dess bredare lager”.
Allt ifrån fackföreningar samt miljöaktivister mot husockupanter alternativt publiken vid stora evenemang med sportaktiviteter använder sig av begreppet om sig själva. Tre rörelser spelade en särskilt viktig roll för Sveriges demokratisering beneath och tidigt tal: Väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen samt arbetarrörelsen – de klassiska folkrörelserna alternativt de gamla folkrörelserna. dem hade ett landsomfattande aktivitet som dryckesställe fram detta demokratiska genombrottet tillsammans tillsammans med rösträttsföreningar samt gemensamma demonstrationer på inledande maj samt andra tillfällen som enade olika samhällsgrupper och rörelser och partipolitiska strävanden. andra viktiga rörelser: Kooperativa Förbundet (KF),
Demokratin och välfärdens motor
Specialisering och demokratisk skolning
När folkrörelserna växte i storlek och makt skapade man snart avdelningar för olika verksamhetsgrenar.
I slutet av talet och början av talet bildades särskilda sektioner för byggnadsverksamhet och samlingslokaler, kultur och samkväm, folkhögskolor och bildningsförbund, kvinnoföreningar samt avdelningar för ungdomar och barn. Rörelserna startade även sjukkassor, försäkringsbolag, begravningsbyråer, tidningar och socialt baserade företag för varuförsörjning.
För att kunna förvalta de växande massrörelserna utbildades medlemmar i lokal- och regionalavdelningar över hela landet. Medlemmarna fick lära sig hur man håller möten, talar, skriver protokoll, sköter bokföringen och samlar nya anhängare. Att lära sig hur en förening fungerar förberedde också medlemmarna för större uppgifter. Snart tog många av dem plats i politiska partier och demokratiskt valda församlingar.
Folkrörelserna fungerade som politiska plantskolor och ”träningsläger” i demokratiska processer. Den allmänna och lika rösträtten hade ju använts i många föreningar, långt innan de nådde till riksdagen.
På rörelsernas egna skolor fick elev
Innan folkrörelserna
Längst ned på samhällsstegen stod de egendomslösa, som saknade alla ståndsprivilegier.
I ett sådant samhälle fanns inte stora möjligheter att påverka. Den som upplevde orättvisor eller nöd kunde söka hjälp i den egna familjen, eller möjligen vända sig till kyrkan. Det var vanligen otänkbart att gå samman med andra, organisera sig och arbeta för förändring. Det vi idag kallar samhällsengagemang och ideellt arbete betraktades förr som samhällskritik och bedömdes vara brottsligt, även om det förekom en del uppror och upprop.
Om folket slöt sig samman och jobbade för samhällsförändring var det att anse som en hädisk utmaning av Guds och konungens makt.
Föreningslivets föregångare
Under talet började människor samlas för att gemensamt kanalisera sina åsikter och viljor.
Det fanns visserligen sammanslutningar och organisationer tidigare, som de i katolskt präglade gillena och de skrån där hantverkare samlades med kollegor från samma yrkesgrupp. Men gillen och skrån var inte folkrörelser. De var exklusiva sällskap, som samlade mindre delar av lokalbefolkningen.
Inom skråväsendet skapades under talet de första sjuk- och begravningskassorna, där med